pusher

Eftersom gräset fortfarande skiner grönt och regnet faller från himlen då det är plusgrader ute, så blir inte träningen som den egentligen borde.

Egentligen borde vi redan fått börja känna på snön, kanske ta sitt första staktag och lägga den första vallan på skidorna som, om jag känner mig rätt, ligger kvar där tills tävlingsdag.

.

Men, som tur var så finns det ett sätt att kunna stakträna ändå. Den fantastiska stakmaskinen, som man har ett sånnt där dubbelförhållande till. Det finns inget (tyyp) jag drar mig för att träna som med den. Försöker skjuta upp det eller hoppas på att träningsvärken är för stor för att kunna köra den. Men samtidigt när man står där och kör, är jag så stolt. Jag gjorde det! Och man kan inte annat än älska känslan när man går därifrån.

.

Idag blev det 10min x3 med en minuts vila mellan seten. Hade jag inte haft en träningskompis där hade jag fuskat. Men när vi är två så blir det tävling och vi kör. Upp på tå, spänn magen, koppla in armarna och dra med hela kroppen sedan upp igen, om och om igen.

.

När klockan slutligen slår 00.01 släpper man handtagen och kan inte annat än sätta sig... Pulsen har legat mellan 175-186 10x3 min.

.

Nytt rekord på sträckan. HIGH FIVE!