pusher

.

Steg som sagt upp väldigt tidigt imorse, något som passade perfekt för en dag på skidorna. Och eftersom det snöat och blåst så mycket här ringde jag till receptionen i Fjällnora och frågade hur spåren såg ut; Fina! 2,5 km hårda och fina spår" fick jag till svar. Så jag hoppade i bilen och gasade dit. När jag kommer dit får förstår jag inte var hon menade att spåren riktigt var, så jag började plumsa i snön. Efter ca 2 km insåg jag att det är nog inte uppkört någonstans, och kvinnan som svarade bara ljög för mig för att få dit mer folk! Halvt irriterad tog jag mitt pick och pack för att köra till ett annat ställe. Och det var däär kör-djävulen kom fram.

.

Lite halvt irriterad, en gocart till bil och sen en krokig landsväg som var lagom hal. Då ligger jag gärna på gränsen till för fort i kurvorna och gillar att få lite adrenalin i kroppen (Detta gör jag förståss bara när jag är själv i bilen). Tur för mötande trafik att jag ändå kommer ihåg att jag kör på en landsväg, för suget är stort att mejja ner dom i diket. Bara för kul. Men jag inser ju att dom inte skulle tycka det var lika kul, kanske. Så jag saktar ner, kör som vanligt folk och ler inombords för hur mina tankar kan sväva iväg i min lilla gocart.

.

Jag tog mig iallafall till Storvreta den här gången och lyckades hitta deras skidspår. Där är det dock inte någon sjö som man kan snurra runt på, utan här är det backe upp och backe ner. Fantastiskt bra, fantastiskt tungt. Fy fasen vad hjärtat fick kämpa på i den branta uppförsbacken då det var länge sen den fick utsättas för något liknande. Dit ska jag redan imorgonkväll igen då min kropp börjar bli redo för en större utmaning än att åka på flacka.

.

Det går sakta men säkert framåt... 17 km idag.