pusher

Det känns som välgörenhet det jag sysslar med. Skidåkningen får mig på ett sådant humör att jag går stolt som en tupp genom dörren, för jag vet att det är emot min innersta vilja. Ändå gör jag det, och det känns så underbart bra. Förstå vilken härlig träningsform. Att varenda gång få ta av sig skidorna hela skakis och inte veta vilken kroppsdel som gjort det bäst det här passet, för att alla har varit lika delaktiga. Framförallt huvudet. Idag blev det 14 km i de igensnöade spåren på sjön i Fjällmora. . Försöker nu få med mig lite medresenärer till söndagens pass då det finns en längsfärdsskidskobana brevid, samt ett fik som vi kan ha picknick i. Jag låter det gro i dem en stund, bakar lite bullar och visar sedan det fina vädret som ska bli så ska ni se att jag har med mig några tappra själar. Så mycket roligare om det finns någon mer där ute. Och bullarna, när ska jag hinna med dem...? Men det fixar sig! Nu dags för torsdagsjobb :) .