pusher

Stolt som en tupp kan jag nu meddela att jag cyklade 16 mil genom regn, hagel, blåst och sol. Detta kan inte ha gjort mig svagare i psyket då jag i åtta mil var alldeles blå av köld. Skakade så mycket att tänderna hoppade och var så kall om händerna att jag inte kunde växla eller bromsa. Då kan jag meddela att det var nära att jag skulle bryta. Men en mil till som ledde till en mil till som tog mig tillslut åtta mil där solen plötsligt började visa sig. Bitvis. Samtidigt som det bitvis kom lite regnskurar också, men solen gjorde att man fick upp hoppet och värmen.

.

Förutom att jag genomförde det så känner jag att jag gjorde det bra också. Var pigg och fräsch hela vägen, inga tunga ben eller sura miner, och kunde dela min energi till andra som hade det värre. Sista två milen började känningarna komma, men inte mer än att jag fick sträcka på mig lite och ta nya tag.

.

Sista 200-meterna var något utöver det vanliga då den bestod av en spurt uppför en backe med samma lutning som en slalombacke! Rakt upp! Tur hade jag fortfarande pigga ben så det var bara växla ner och trampa, tillskillnad från många andra som ramlade eller gick av cykeln.

.

Inne i mål glad och nöjd, lite käk på det innan det bara var att sätta sig på cykeln och trampa hemåt igen :P

.

Väl hemma fick jag se hur jag såg ut med grus fulla ansiktet och kläder som såg ut som att vi genomfört gytjebrottning. Samtidigt som hallen blev som en sandlåda då jag klädde av mig fick jag syn på skavsåren på rumpan. Skavsår som är formade som en sadel. Tur man inte kännt något under loppet iaf, men nu är det till att införskaffa en bättre.