Lidingöloppet 2012
Kroppen kändes helt med. Hade ätit och druckit tillräckligt dagarna innan, pulsen var låg och benen lagom pigga. Jag var laddad på ett annorlunda sätt med allt under kontroll och ett lugn i kroppen. Men redan på "uppvärmningen" (som bestod av lite rörlighet) påminde knäna mig om att dom var motstridiga det här.
Allt efter som kilometrar passerades ökade smärtan i knäna och efter 13km tänkte jag bryta. Hade fått sådana förmaningstal innan loppet om att kände jag något innan 15 km, "DÅ KLIVER DU AV". Så det där låg hela tiden i bakhuvudet och hade respekt för omtanken jag fått... Men jag fortsatte för att vara säker på att jag hade tillräckligt ont för att måsta bryta. Smärtan stagnerade och jag kunde fortsätta.
Men mycket riktigt så började den eskalera igen och efter 20 km var det dags att överlägga att bryta igen...Då knäna inte ville kämpa mera vek de sig ibland och likt en häst neg jag fort innan jag fortsatte. Fick då lägga omtaktiken och gå i nedförsbackarna för att spara på knäna. Detta gjorde förstås ett påslag på tiden, men gjorde att det gick att genomföra med några lätta stön och stånk av smärta ibland.
Men jag hade Roligt. Jag hade låg puls loppet igenom, fick aldrig känna på en andnöd, en syra i benen eller att jag ville gå pga av trötthet. Istället gick det lätt och jag hade gärnat ökat på takten, men då svarade knät direkt.
I mål kom jag på tiden 2h 32min 12s, PIGG och fortfarande LÄTT i kroppen, men ont i knäna nå jäävulskt.
Placering 141 av 4808 kvinnor.
Sammanfattning; Stolt att jag gick nedförs, stolt att jag tog mig igenom. Ser framemot nästa år då tiden ska under 2.30 och utan onda knän :)
Och priset för det här...? Bandagerad, orörlig och smärta. Men Lätt värt det ;)
Kommentarer
Trackback
